Så kom då beskedet som vi länge har fruktat, svärmors dödsbud kom på fredag den 28 juni. Mycket av sorgen har vi bearbetat redan i mars när diagnosen kom, men nog är det ledsamt ändå....
Var en sväng till Västanfjärd igår, där var allt som förut men ändå är allting annorlunda. En älskad mor, svärmor och farmor är borta. För alltid.
Pojkarna tror jag inte riktigt har fattat, de har bara konstaterat att farmor är död. Vi träffade henne en sista gång i måndags och det är jag glad för. Nu får vi ha Siv i minnet när hon ännu skrattar och pratar och så vill vi bäst minnas henne.
Lukas sa så här: "Nu har vi en ängel i vår familj, farmor har blivit en ängel och nu får hon träffa Gustu."
Hej så länge...
